Låt vargarna komma av Carol Rifka BruntNew York, 1987. Junes bästa vän är hennes morbror. Han är en erkänd konstnär och den enda som förstår henne. Men så dör Finn på grund av aids, och June vet inte vad hon ska ta sig till. Men så dyker Finns "specielle vän" upp, han June inte får prata eller ens vara i närheten av, men de har trots allt något gemensamt: kärleken till Finn.
Efter att ha hört väldigt mycket bra om denna bok blev jag rätt besviken. Den levde inte alls upp till mina förväntningar, utan kändes seg och händelselös.
I efterhand kan jag dock se vad som gjort att boken fått så mycket positiv uppmärksamhet. Det är en berättelse om kärlek och vänskap, om systerskap och att lämnas ensam men ändå ha många kvar. Det är intressant att läsa om aids och hur viruset skrämde befolkningen och även sjukvården. Den är sorglig och tung på många plan, men även vacker och hoppfull. Boken skiljer sig från andra genom att ha så mycket fokus på huvudpersonen, i det annorlunda förhållande som växer fram mellan June och Finns Toby, och längtan tillbaka i tiden. Det känns som ett annorlunda berättarperspektiv, men har ändå mycket att ge till läsaren. Aktualiteten är det inget fel på. Den har troligtvis mycket att säga till de som är i Junes ålder, det vill säga 14 år.
Jag tycker det är synd att boken känns seg. Kanske innehåller det för många transportsträckor. Eller så har jag för bråttom i en historia som inte får hastas fram. Låt känslorna komma, låt tankarna flyga.
Första meningen: Min syster Greta och jag satt modeller för vår morbror Finn den eftermiddagen.
Antal sidor: 419
Förlag: X-publishing, tack för recex!
Utgivningsår: 2013
Originaltitel: Tell the Wolves I´m Home, 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar