Krönika: att leva någon annans liv

Det är nog ganska vanligt att ibland önska att man var någon annan. Eller någon annanstans. Bara för en timme, en dag, en vecka eller en månad. Igenkänningsfaktor på det där? Då vill jag, överraskande nog, rekommendera böcker!

Ibland när jag läser händer det att jag lever mig in så i boken att jag glömmer verkligheten. Jag kan tänka att jag är karaktären, lever hens liv med känslor, upplevelser, erfarenheter och allt vad liv nu kan innebära. Jag tänker till exempel på all den motion jag fått genom böcker. Till exempel genom att simma med Miranda i Flyt som en fjäril, stick som ett bi eller att springa och spela fotboll med Bridget i Systrar i jeans. Med gott humör och detta i tankarna ger jag mig själv ut i motionsspåren och all den där braiga konditionen vara som bortblåst. Eller fast mellan boksidorna. Just det, det var inte mig boken handlade om. Det var Miranda/Bridget/någon annan.

Genom böcker har jag fått många vänner. I alla fall tills sista sidan. Då är det så att de lever vidare sina liv inuti boken, och jag får inte vara med mer. Taskigt! Jag minns när jag läste Tänk om det där är jag för fem år sedan. Jag slukade boken, grät, log och kände alla andra känslor med huvudpersonen Agnes. Särskilt för den där killen jag tror heter Carl (?.) Det var som att jag kastades ut ur boken när jag läst ut den och insåg att jag har ett helt annat liv än Agnes. Vi är inte samma person. Trots att det känts så genom hela boken.

Ibland blir andra drabbade av mitt lässlukande. Ibland genom att jag får nya idéer som folk kan tycka om. Ibland genom att jag beter mig ganska konstigt. Fråga min fästman. Jag läste precis Fangirl, och blev avbruten vid ett tillfälle då berättaren Cath är rätt nere, delvis på grund av struliga relationer. Jag råkade ta med mig denna känsla ut ur boken, och ville knappt prata med min fästman, jag var bara sur. Han förstod ingenting (han är en sån där som inte gillar att läsa. Konstigt, jag vet!). En stund senare fick jag fortsätta läsa, och nästa gång jag blev avbruten var jag strålande glad och hoppade runt i huset, eftersom Cath var på väldigt bra humör. Jag insåg att en förklaring var på sin plats. Jag levde mig in så i berättelsen att jag levde den. Det här med att leva sig in i böcker kan alltså bli ganska problematiskt.

Jag skulle kunna ge en rad fler exempel, och jag tror du kan komma på fler. Särskilt saker som har med övernaturligheter att göra. Vem skulle inte vilja kunna trolla, flyga eller läsa tankar ibland? Vem kan inte komma på en karaktär som hen skulle vilja träffa, kyssa eller slå ner? Yes, listan kan göras lång. Känner du igen dig i det här? Vilka böcker har du levt dig in i?