Morgan Alling, känd som rolig underhållare, berättar om sin tuffa uppväxt. Om alkoholiserade vuxna i närheten, om förflyttandet från fosterhem till barnhem till fosterhem, om känslan av att behöva vara rolig, ansvarstagandet och den stora killen i den lilla kroppen. Men även om fosterpappan som fick honom att satsa på teater och vad det ledde till.
I korta kapitel berättar Alling om en uppväxt som jag ibland tänker "såhär kan det ju inte ha gått till", just för att det är så svårt. Barn ska inte behöva leva som Morgan och hans lillebror gjorde, men ändå är det inget ovanligt. Författaren är ärlig och berättar om det mesta som hände honom de drygt 20 första åren av sitt liv. Jag uppskattar hans porträtt. Språket är lättläst och medryckande.
Liksom i de flesta biografier finns det vissa luckor. De är svåra att komma ifrån. Luckorna infinner sig när andra människor än författaren egentligen skulle ha behövt berätta. Berättelsen lämnar frågor och gör mig nyfiken, men det är väl en charm med biografier.
Morgan Alling är född 1968, och är därmed inte särskilt gammal. Jag tycker han avslutar sin biografi snyggt när teatern fångat honom. Utåt sett vet vi ungefär vad som hände sedan, och det är väl trots att sin barndom han ville berätta om. Och det gripande porträttet tackar jag för.
Första meningen: Vi ligger i dubbelsängen i sovrummet.
Antal sidor: 329
Förlag: Forum bokförlag, Månpocket
Utgivningsår: 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar