Så långt vi kan följas

av Susanna Martelin

Alex och K har hängt ihop sedan de gick i högstadiet. De är snarare som syskon än vänner, och så har det varit de senaste 10 åren. Nu kan de dock inte träffas lika ofta, eftersom Alex jobbar i stallet och precis har flyttat ihop med pojkvännen Rick, och K håller på med en fotoutställning. Mitt i detta händer något som inte får hända, och Alex liv går i bitar. Hur ska hon orka ta sig vidare efter detta?

Okej, vi börjar med en liten författarpresentation: Susanna Martelin vann Lilla Augustpriset 1998, och efter att ha deltagit i ett antal antologier och tidskrifter debuterar hon nu som romanförfattare. Och vilken debut det är!

Det var så här: jag sögs in i boken och ville gärna läsa läsa läsa, men insåg rätt snabbt att jag var tvungen att sluta i god tid innan jag skulle göra något annat, till exempel träffa människor. Alex och händelserna påverkade mig nämligen så mycket att jag nästan trodde jag var en av karaktärerna och en stund trodde att Alex problem var mina. Jag blev deppig när Alex blev deppig, jag blev en del av grälen, jag sökte skydd i stallet (jag som aldrig varit en häst-person). Den här ambivalensen är inget bra utgångsläge för att träffa andra människor, direkt. Men ett väldigt bra betyg för en bok! Språket är genomarbetat med snygga formuleringar som lyfter boken och handlingen är genomtänkt.

Han hämtar mig i sin skräniga gamla bil. Rutorna är nedvevade och en ljum vind smattrar omkring inne i kupén. Den här varma dagen hör inte hemma i mars, den verkar snarare vara en majdag som kommit vilse.                                                          s.7

Något mer jag gillar är vänskapen mellan Alex och K (och med risk för spoilers säger jag inte mer än så), och att de är lika gamla som mig, det vill säga 23 år. Kapitlen skiftar mellan dåtid (högstadiet) och nutid, vilket gör att bokens målgrupp och spänning breddas. Det blir som en "mellanåldersbok", alltså mellan tonåring och vuxen. Jag är vanligtvis inte så förtjust i sorgliga böcker, men den här gillar jag. Visserligen tyckte jag det var lite segt en stund i mitten, det blev lite för sorgligt, men slutbetyget blir ändå väldigt bra. Läs den.

Första meningen: En tisdagskväll i mitten på mars ringer K till mig.
Antal sidor: 237
Förlag: Alfabeta, 2017, tack för recex!