Detta är andra delen i en serie. Om du inte läst En sekund i taget varnar jag för spoilers.
Ante lever i skogen i tron att han är den enda överlevande efter febern som verkar ha tagit hela mänskligheten. Men en dag hittar Ella och Hedvig honom, och han följer med till deras gård. Ante kan dock inte sluta tänka på smittan, och brottas med att han sällan vågar säga sin åsikt. Kanske är han kär, men går det ens tänka på en framtid?
I första boken efter febersmittan läste vi ur Hedvigs perspektiv, och när nu Ante tar vid berättandet har tre överlevare hittat varandra. Tillsammans kämpar tonåringarna för sin överlevnad, de lär sig mer om jordbruk och djurhållning, men samtidigt finns det vardagliga kvar. Trots att allt är förändrat, finns samma tankar om vänskap, rivalitet, kärlek och identitet kvar. Dessutom är det inte alltid lätt att leva tre personer ihop. Risken är att åsikterna går två mot en, och det gäller att välja sina strider.
Under första halvan av boken saknade jag mer av Hedvigs och Ellas perspektiv. Eftersom Ante berättar hamnar tjejerna ibland i skymundan och blir därmed ganska platta och anonyma karaktärer. Ante tänker å andra sidan väldigt mycket. Han funderar på vad han lämnade bakom sig, på de han miste i febersmittan, och vad som händer nu. Han funderar på hur han ska förhålla sig i sitt nya sammanhang och på vems sida han står, om han nu måste välja.
Att skriva om vardagliga tankar och händelser i en dyster framtidsvärld där alla måste kämpa för att överleva, är en bra, trovärdig och tänkvärd kombination. Livet kan förändras snabbt, men en del saker, beteende och tankar är svåra att ta ifrån oss. Vi kommer alltid söka vår och andras identitet. Det får vi se i denna intressanta, spännande och bra boken.
Första meningen: Jag borde ha rest mig och sprungit härifrån.
Antal sidor: 209
Förlag: Rabén & sjögren, 2014, tack för recex!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar