4 april 2017

Men låt mig va då! - två bilderböcker om att vilja vara för sig själv

Under min skoltid hörde jag cirka femtiosju gånger att jag borde vara mer "muntligt aktiv" på lektionerna. Jag gillade inte att prata på lektionerna, jag visade hellre det jag lär mig skriftligt. Trots allt det där snacket kammade jag hem bra betyg. Men ändå. Det där förföljer mig fortfarande: ta för dig mer, prata mer, bla bla bla.

Jag har läst två bilderböcker som handlar om Flisan och Alfred, som helst hade varit för sig själva.

Flisan har en ny sax och vill gärna klippa lite. Då knackar Berit på altandörren och vill leka med Flisan. Berit gör allt hon kan för att få med Flisan ut, men Flisan vill ju inte, och det verkar varken Berit eller Göran förstå.

Alfred är ganska liten. Han krymper när mamma, pappa och barnen på förskolan tittar på honom. På släktkalaset blir det ännu värre. Men då händer något som gör att Alfred börjar växa. Han blir större och större tills han knappt får plats inomhus!

Jag kan hitta igenkänning i båda de här bilderböckerna, och jag tror många, både barn och vuxna, kan göra detsamma. Här får de introverta barnen plats, här får de visa upp sin vardag. När jag läste Alla tittar på Alfred för mina 4-5-åringarna tror jag dock det där gick över huvudet på dem, men förhoppningsvis kan de känna igen sig i liknelsen om de själva är med om det. Jag gillar att Alfred inte är någon "perfekt" karaktär. Först är han någon i underläge, men sedan blir han tvärtom någon med makt, en makt som inte är så lätt att hantera på ett bra sätt alla gånger.

När det gäller Ska vi va? tror jag många kan minnas någon klasskompis som alltid ville leka, trots att du egentligen inte ville. Att bara vara hemma är ibland väldigt skönt! Och ibland är "ibland" väldigt ofta. Boken får med flera perspektiv: Flisan som vill vara sig själv, intensiva och envisa Berit och den oförstående extraföräldern Göran. Boken känns lite lång, men den hinner få med många aspekter och tar barnen på allvar: du har rätt att själv få bestämma vad du vill och inte vill göra.

Jag uppskattar att de introverta karaktärerna får utrymme, att författare och illustratörer visar på mångfalden av människor. Alla är inte födda till extroverta försäljare med extremstort kontaktnät. Tack och lov för det!


Ska vi va? av Pija Lindenbaum
Första meningen: Kolla nu kommer Berit.
Antal sidor: 32
Förlag: rabén & sjögren, 2013

Alla tittar på Alfred av Johan Unenge och Maria Nilsson Thore
Första meningen: Hur liten kan en pojke bli egentligen?
Antal sidor: 32
Förlag: Bonnier Carlsen, 2014

2 kommentarer:

  1. Jag känner igen mig precis. Det är som om det provocerar att inte ha samma behov av att vilja prata och vara i centrum. Och som att det är helt ok att säga åt introverta att ändra på sig och bli som normen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte det var förrän på psykologin i gymnasiet jag lärde mig att det finns något som heter introvert/extrovert och att det inte handlar om fel/rätt. Så fokuserad var skolan på att lära upp extroverta elever.

      Radera