av April Genevieve Tucholke Poppy bryr sig mest om sig själv och får lätt andra att göra som hon vill. Midnight är en av dem som förtrollats av Poppy, men som tröttnat på hennes sätt. Wink står utanför, bryr sig inte om vad andra säger, verkar vara i sin egen värld. Men är det hela sanningen? Eller ljuger någon av dem?
Jag kan inte låta bli att jämföra denna bok med Kanske är det allt du behöver veta och Den hemliga historien. Det är det här ambivalenta, att något smyger sig på som gör att jag börjar tvivla på det huvudpersonerna berättar och försöker få mig att se som sanning. Det är svårt att skilja på vad som hänt och vad som inte gjort det. Samtidigt verkar det finnas inslag, bara en aning, av något övernaturligt. Oväntat, intressant, förvirrande och spännande.
I grunden är det en ganska klassisk och välkänd story med olycklig kärlek, en drottning, en tönt och annan välkänd karaktärsklassificering. Identitetsskapande och utmaningar i personligheten ställs på sin spets på ungdomsromanvis. Poppy utnyttjar, andra funderar på vad de håller på med, men kan inte slita sig från henne. Midnight försöker ta livet i egna händer, men det är lättare sagt än gjort. Bryr sig verkligen inte Wink mer än vad det verkar? Och hennes familj, hur stor är den egentligen, och vad döljer de? Intressanta funderingar, och tillsammans med de tvivelaktiga perspektiven blir det annorlunda. Det lyfter boken från mängden och jag tror Wink Poppy Midnight kommer bli omskriven.
Jag känner mig kluven till vad jag tycker om boken. Kanske beror det på att författaren och karaktärerna lurade mig, manipulerade mig att tro något som inte var sant. Å andra sidan såg jag det komma, vilket var genialiskt och väldigt spännande och intressant. Jag ångrar inte att jag läste boken, men den hamnar inte på någon topplista.
Pluspoäng till det snygga omslaget!
Första meningen: Första gången jag låg med Poppy grät jag.
Antal sidor: 250
Förlag: Bonnier Carlsen, 2017, tack för recex!
Originaltitel: Wink Poppy Midnight, 2016
Översättare: Carina Jansson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar