Det är ingen som egentligen bryr sig om Lilla Hon. Det är inte ens någon som kommer ihåg vad hon heter. Men när det gäller att retas, då vet de flesta vem Lilla Hon är: hon är ju så lättskrämd! En dag utmanas hon att gå upp på vinden, där det sägs att en gammal lärare spökar. Men det kan väl inte vara sant, eller?
De skräckböcker jag läst kan lätt räknas på ena handens fingrar. Jag gillar inte att skrämmas på det sättet. Jag tänkte nog att en barnbok skulle vara mindre skrämmande, men Den förskräckliga historien om Lilla Hon är faktiskt läskig på riktigt. Räddningen (för mig och andra lättskrämda) ligger i att det otäcka och rysliga blandas med en portion humor och månar om att läsintresset ska hålla i sig genom hela boken.
Det finns illustrationer på i princip alla uppslag. De hjälper till att göra berättelsen ännu mer läskig, otäck och makaber. Däremot finns inget sockergulligt slut som lägger allt tillrätta, och även om jag brukar föredra något åt det hållet (inte perfekt, men en gnutta hoppfullt i alla fall), tycker jag slutet passar bra. Humorn finns trots allt kvar till slutet.
Ollmark har skickligt snickrat ihop en läskig historia med (blod)röda trådar som läggs ut och vävs ihop. Det är tragiskt, men det finns en gnutta hopp. Eftersom jag inte gillar skräck kommer detta inte bli någon ny favorit, men jag tror absolut att skräcksugna barn kan hitta en kuslig, uppskattad läsning i den här boken.
Första meningen: Det var inget särskilt med Lilla Hon.
Antal sidor: 134
Förlag: Lilla piratförlaget, 2017
Nominerad till Augustpriset 2017.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar