13 november 2017

Om dagen tar slut

av Lisa Hyder och Per Gustavsson

Tänk om dagen tar slut, om en meteorit kommer och förstör allt innan sommaren är över. Vad skulle hända då? Ingen kan berätta, men dinosaurierna kanske vet.

I takt med att vi vuxna slösar allt mer på jordens resurser, ökar klimatångesten och frågorna hos barnen (och vuxna också, förstås). Om dagen tar slut är en bok som tar upp det här ämnet. Det är så bra! Tillsammans med huvudpersonen får vi fundera över hur det kan gå till och vad det kan få för konsekvenser. Att ta barnens frågor och känslor på allvar är viktigt, och Om dagen tar slut (bra titel!) kan öppna upp för bra samtal.

Jag hade höga förväntningar på den här boken. Dels för att ämnet engagerar mig (natur, klimat och barns reaktioner på det), dels för att boken augustprisnominerats. Bilderna känns trovärdiga med sitt något dystopiska intryck. Tyvärr var jag dock inte så nöjd efter avslutad läsning, som jag hoppats. Jag trodde det skulle handla mer om miljö och klimat, om naturkatastrofer och det nyheterna rapporterar om. Istället handlar det mer om meteoriter och dinosaurier. Visserligen är väl meteoriter ingen omöjlighet, och dinosaurier är något som intresserad många barn, men jag hade velat ha lite mer verklighetstrogen story.

När en börjar tänka på världens slut följer många andra tankar och frågor. Tänk om bara jag blir träffad av en meteorit, kommer människor sakna mig då? Tänk om dagen tar slut innan lillebror kan börja skolan, innan jag kan pussa den jag tycker om, innan den fina sommaren är slut? Med detta blir det en väldigt djup bok som jag tror kan väcka bra samtal mellan högläsare och lyssnare/tittare.

Boken rymmer mycket som kan kännas jobbigt, men inte utan hopp och fina just-nu-lösningar. Även om jag blir väldigt glad över att ämnet tas upp, når inte boken ända fram till mig. Jag hoppas dock att den tänka målgruppen (5-7 år, ungefär?) får mycket glädje och tröst av den.

Första meningen: Min kompis Fanny säger att världen kommer gå under.
Antal sidor: 48
Förlag: Opal, 2017

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar