Ana arbetar i en familj och har alltid trivs extra bra med de små barnen. När föräldrarna har fullt upp med annat ger hon all sin kärlek till deras lille son. Medan hon vakar över dörren till barnhemmet på andra sidan gatan, funderar hon på vad en mor är. Hon har själv inte haft varesig mamma eller pappa. Kan hon vara en mor, trots att hon inte har fött några barn?
Bokens andra berättare ska resa till andra sidan jorden tillsammans med sin son Adam. Han ska träffa sin biologiska mamma. Förberedelserna får berättaren att fundera över vart hennes son hör hemma, vem som egentligen är hans mor och hur det kommer kännas att möta sin sons första mor.
Bära barnet hem handlar om längtan efter att bli och vara en mamma. Bokens två huvudpersoner funderar mycket kring det och vad det innebär. Är det bara biologiskt släktskap som räknas? Eller kan en kvinna som är närvarande och ger av alla sin kärlek, vara minst lika bra? Cilla Naumann skriver mycket fint om det här, vilket jag tror kan vara till stor tröst för alla de som vill, men inte kan bli gravida. Jag hoppas dock att många fler än så vill läsa och försöka förstå att det finns olikheter vad gäller moderskap.
Jag lyssnade på den här boken, inläst av författaren själv, vilket hon gjorde bra. Hennes medkännande röst fick mig att känna mycket med huvudpersonerna, och de gav mig nya perspektiv jag tror än nyttiga. I samhället förväntar sig många att (heterosexuella) par som varit tillsammans några år ska få barn, men om det inte går? Om de inte kan eller vill? Vi behöver acceptera och reflektera även över denna mångfald.
Ljudbok: 5 h och 45 min
Uppläsare: Cilla Naumann
Förlag: Natur och Kultur, 2015
Den här har jag på min att-läsa-lista, har länge sneglat på den. Tack för recensionen!
SvaraRadera