I ett brev till sin bok berättar Ta-Nehisi Coates om rasskillnader i USA. Han berättar hur det var när han växte upp, hur hans kropp togs ifrån honom, om de "vitas" Dröm och hur det ser ut idag. Han berättar om händelser som fått sitt avgörande endast på grund av människors hudfärg och rädslan han levt med. Han berättar om allt som blivit bättre sedan han själv var barn, men visar också på en fortsatt stor oförståelse och hur vita växer upp med människosyner de ärvt från tidigare generationer.
Men du är en svart kille och du måste ta ansvar för din kropp på ett sätt som andra killar inte kan veta någonting om. Du måste till och med ta ansvar för andra svarta kroppars allra värsta handlingar; handlingar som, på något sätt, alltid tillskrivs dig. Och du måste ta ansvar för maktens kroppar - polisen som slår dig med sin batong hittar snabbt en ursäkt i det förstulna sättet du rör dig på. sida 76-77
Som vit, privilegierad, svensk får jag ta fram skämskudden. Fast det räcker inte. Coates vittnar om en helt ogrundad rasism som utförs av en yrkesgrupp som skydda samhället: poliser, oftast via poliser. Han vittnar också om hur vitas vittnesmål värderas högt över svartas, som knappt får berätta sin version av händelsen alls. Coates skriver om hemska vardagsförhållanden och en ständig rädsla för att möta en polis på dåligt humör. Finns det någon säkerhet när en polis ser Coates eller någon av hans vänner? Eller kan polisen skjuta bara för att en mörkhyad person rör sig på ett sätt hen tycker är konstigt? Tänk att leva med den rädslan... Och tänk att redan som barn behöva höra att en är åsidosatt på grund av färgen på huden:
Och hon var det slags svarta tjej som fått höra som liten att hon fick se till att vara smart, eftersom hon inte kunde förlita sig på sitt utseende, och sedan som ung kvinna fått höra att hon var snygg för att vara så mörk. sida 70Mellan världen och mig kan ibland vara lite svår att läsa men den är otroligt viktig. Boken vidgade mina perspektiv och gav mig mer av den empati som jag som vit behöver. Även jag har blivit matad med åsikter från samhället med tankar som de flesta gånger är helt ogrundade, så låt oss lära oss mer. Det handlar om oss. Inte om något vi och de, utan om att öka förståelsen för vad våra medmänniskor blir utsatta för. Det handlar om dig och mig. Boken passar för de som upplever rasism, men även de som medvetet eller omedvetet deltar i rasismen och de som behöver vidga sina perspektiv utöver vad samhället matar oss med.
Första meningen: Min son, i söndags frågade programledaren för ett populärt nyhetsprogram mig vad det innebar att förlora sin kropp.
Antal sidor: 154
Förlag: Norstedts, 2016
Originaltitel: Between the World and Me, 2015
Översättare: Eva Åsefeldt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar