Björnstad

av Fredrik Backman

Björnstad, en liten ort mitt ute i skogen, är hockey. De som inte spelar har någon gång spelat eller går på alla matcher. Där finns laget med 17-åringar som helt obegripligt står inför en stor semifinal. Där finns en hel stad som verkar hänga upp sina liv på dem. Där finns 15-åringar som aldrig sviker sin vänskap och föräldrar som tittar på. Då sker ett oförglömligt brott och orten lär sig plötsligt att blunda. Eller har de kanske gjort det länge? Vad är framgång värt? Vad är sant på en liten ort där alla känner alla men ingen känner allt?

Om du höll till bland boknördar eller gick förbi en bokhandel för några år sedan kan du knappast ha missat den här boken. Det gjorde inte jag heller, men när jag såg att den handlar om hockey bestämde jag mig för att inte läsa den. Jag tycker fortfarande inte att det är intressant med hockey, men när min bokklubb valde denna till månadens bok fick jag ändå plocka upp den. Och det är jag tacksam för!

De två första sidorna golvade mig. Backman har ett genomtänkt och filosofiskt språk och kryssar snyggt mellan olika personers perspektiv. Även om det ibland tar några rader att förstå vem det handlar om så tycker jag inte det blir rörigt, trots att vi får se berättelsen ur många Björnstadsbors synvinklar. Snart blev boken dock lite seg. Lite för mycket hockey, lite för mycket irrationella, homofobiska, idiotiska repliker. Sedan kom den avgörande händelsen mitt i boken och jag var helt fast. Egentligen skulle jag vilja diskutera det där, men då skulle jag förstöra läsglädjen för er som inte läst än.

Backman har gjort ett fantastisk arbete med den här boken. Så bra att den fick fem av fem stjärnor av mig och det är sällsynt. Backman beskriver den lilla orten med klasskillnader och hierarki på ett djupgående och trovärdigt sätt. Vi möter hockeyfantaster och stackars 17-åringar som bär hela ortens krav och förväntningar på sina axlar. Vad gör det med dem i en ålder där så mycket handlar om att hitta sig själv och hävda sin plats i en grupp? Björnstad bjuder på många spännande karaktärer. Jag fylls av empati, ilska, sorg, frustration (ni vet sådär slänga-väggen-i-boken-läge) och fascination över att Backman lyckas förmedla det här. Och det där med hockeyn, jag tycker fortfarande inte om det (haha, kanske snarare mindre), men boken handlar egentligen inte för mycket om hockey.

Boken handlar lika mycket om 15-17-åringarna som de vuxna och det tycker jag är intressant. Det gör att både unga och vuxna kan läsa den och kanske framförallt diskutera den. Det vore intressant och jag tror det behövs.


Första meningen: Sent en kväll i slutet av mars tog en tonåring ett dubbelpipigt hagelgevär i handen, gick rakt ut i skogen, satte vapnet mot en människas panna och tryckte av.
Antal sidor: 470
Förlag: Piratförlaget, 2016