I den första delen i en planerad serie om barnen på förskolan Havet möter vi Jojje. Han är 5 år och håller på att rita en teckning över rymden. Den ska bli hans bästa. I hans bok får vi följa med under en pappavecka. Han pärlar, ramlar, syr ett stygn i pannan och går orimligt långt till en stängd godisbutik.
Jag blev förvånad så fort jag öppnade boken. Det är så mycket text! Ja, för att vara en bilderbok i alla fall. Jag tror att boken hade passat bättre som kapitelbok, vilket det i och för sig är, men orkar målgruppen (3-6 år) titta så länge på samma uppslag?
Det är roligt att få följa med Jojje under en vecka och trots att det kanske inte känns så kan den vanlig vecka innehålla ganska mycket. Karlsson och Forsberg har lyckats fånga många relevanta inblickar i barns liv. Exempelvis det där med förskolepedagogen som lovat något han inte håller eller att "till och med pappa fattar att han måste bära Jojje en bit" när de går den orimligt långa vägen till godisbutiken.
Vi återvänder till det där med att boken hade passat bättre som kapitelbok. Det hade gett mer utrymme åt alla de funderingar Jojje har och allt han är med om. En lite mer omfattande bok hade kunnat skapa mer utrymme för diskussion mellan Jojje, föräldrar, vuxna och de som tittar på eller läser boken. Nu krävs det mer av den läsande vuxna, vilket i och för sig inte behöver vara en nackdel. Det kan dock vara bra att veta att den här boken bör ta lite längre tid att läsa, så att det finns tid att prata om rädslor och känslor.
Första meningen: Den här boken handlar om Jojje.
Antal sidor: 63
Förlag: Natur & kultur, 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar