Grisen känner sig väldigt ensam. Särskilt när han tittar mot dagiset som ligger en bit från hans hage. Det ser nämligen ut att vara väldigt roligt att vara på där. Så grisen börjar gräva, och snart har han tagit sig ut från hagen och in på dagiset, och barnen blir väldigt glada. Nu måste barnen bara komma på hur de ska få in grisen på dagiset, utan att de vuxna märker något!
Johanna Thydell gjorde precis som Astrid Lindgren. Hon berättade en saga för sitt barn, och efter ett tag blev det en bok. Efter att ha gett ut tre uppmärksammade ungdomsromaner satsade Thydell på en barnbok. Eftersom jag tycker väldigt mycket om hennes tidigare romaner var mina förväntningar höga på denna satsning. Och jag gillar den! Fyndig, rolig och träffsäker. Barnen tycker det är roligt att höra om en gris som klampar in i de välkända miljöerna. En gris som är med och sjunger, leker och busar med barnen. En rolig, modern bok full av äventyr och vänskap över gränserna. Språket passar till barn och Charlotte Ramels illustrationer förstärker det mysiga intrycket.
(Som förskolevikarie måste jag väl säga något om att det heter "dagis" i denna bok. Idag är det, bland förskollärare och förskolebarn, vedertaget att det heter förskola och inte dagis. Författaren säger dock att hon tyckte det lät bättre med "dagis", men om några år kanske målgruppen inte vet vad hon menar. Då kan man ju, som en förskollärare jag hörde läsa boken, säga förskola istället. Inget stor problem, egentligen.)
Första meningen: Här är världens ensammaste gris.
Förlag: Alfabeta
Utgivningsår: 2012
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar