Expeditionen. Min kärlekshistoria

av Bea Uusma 

På en tråkig fest plockar Bea Uusma ut en bok ur bokhyllan och börjar läsa. Hon tog med sig Med Örnen mot polen. Andrées polarexpedition år 1897 hem och kan sedan dess inte släppa tanken på Andrée-expeditionen. Andrée var ingenjören som tillsammans med två andra män begav sig mot nordpolen i en vätgasballong. 33 år senare hittas de döda. Ingen vet hur de dog. Deras anteckningar tar plötsligt slut och ger inga svar. Trots nästan hundra års forskning kan ingen bidra till någon lösning. Ändå fascinerar expeditionen så många människor.

En vecka efter utläsning undrar jag fortfarande varför jag gillar denna bok. En faktabok? En resa till ett kallt, otillgängligt ställe? Varför fick den mig att sträckläsa? Alla lovord jag hört påverkade förmodligen, men även att författaren lyckas få mig intresserad och fascinerad av något jag trodde att jag inte brydde mig så mycket om. Det är nog det största argumentet. Det märks att hon är helt inne i expeditionen, liksom kär. De senaste 15 åren har hon ägnat otroligt mycket tid åt att forska. Hon har försökt ta sig till Vitön för att själv se allt och försöka se något som tidigare forskare missat. Men hon får inget svar.

Det är både frustrerande och spännande att det inte finns något svar på hur livet för de tre männen slutade. Så många som sökt, funderat, trott att de funnit, blivit besvikna, blivit glada, varit envisa, tappat hoppet, kämpat vidare. Det är nästan så att Uusma får mig att vilja söka vidare själv. Men bara nästan. Jag ögnade bara igenom sidorna med tabeller över männens anteckningar och diverse andra bilder. Men författarens hängivenhet och hopp är så tydligt. Detta blandas med fina bilder och illustrationer och lättlästa avsnitt om expeditionen och en väntande fästmö, som väntade förgäves.

Varför ska man då läsa den här? Om du är intresserad av expeditionen är det självklart att du ska läsa en av Sveriges mest framstående forskare inom detta område. Annars? Jaa du, bra fråga. Kanske för att låta dig fascineras av en annan människas hängivenhet. Uusma är totalt uppslukad, och det är inspirerande. Men om du inte gillar öppna slut bör du välja en annan bok.

Första meningen: Jag hatar att frysa.
Antal sidor: 313
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: 2013