Livets outgrundliga mysterier - Benjamin Alire Sáenz

Aristotele kallas ensamvarg, och det kanske inte är så konstigt, eftersom det inte är så vanligt att han pratar ens hemma. Där pratar ingen om storebror i fängelse eller pappans upplevelser från kriget. Men en sommardag träffar Aristotele Dante. Dante är annorlunda, men ändå lik Ari på något sätt. Deras möte öppnar upp för samtal om livets outgrundliga mysterier, om vuxenvärlden, känslor, familj och kärlek.

Den här boken innehåller en djupt tänkande 15-åring. Det finns så mycket smärta, så många funderingar och så mycket verklighet att det ibland gör ont. All in tonåring, och det känns verkligen.

Det är svårt att beskriva en handling. Jag väntade på att boken skulle dra igång "på riktigt". Jag väntade på en intrig, en berättelse som följer en klassisk dramaturgi, men det finns inte riktigt. Istället drar boken åt det filosofiska hållet, och jag dras med. Intrigen är inte actionfylld, utan mer inåtvänd i karaktärerna. Jag njuter av att läsa om den smärtfyllda verkligheten, om de igenkänningsbara tonårsfunderingarna och de annorlunda karaktärerna Aristotele och Dante. De kan, vid första träffen, kännas som lillgamla tonåringar, men istället tror jag författaren vill visa på att även tonårskillar har djupa funderingar och mängder av frågor när barn ska bli vuxen. Det är så bra! Sådana böcker är så sällsynta, och det här är en bok många tonåringar behöver läsa, för att känna att det finns fler än jag med de här funderingarna.

Jag kan inte ge den här boken full poäng, jag väntade på något större (typ en smäll eller baam! eller en större överraskning) som aldrig kom, men jag gillar den ändå. Mycket.

Första meningen: Varför ler vi?
Antal sidor: 334
Förlag: Gilla böcker, tack för recex!
Utgivningsår: 2015
Originaltitel: Aristotele and Dante Discover the Secrets of the Universe, 2012.
Översättning: Emö Malmberg