Josefin följer med sin bästis Lola och hennes mamma till Paris. Där upplever de allt franskt, som croissanter, Eiffeltornet och franska killar. De fantiserar, drömmer och utforskar, allt är så spännande!Josefins namn nämns bara en gång, och det gör att berättandet kommer väldigt nära. Å andra sidan är boken indelad i korta "kapitel", som lämnar mycket åt fantasin. Jag tror boken gör sig bäst om man läser den långsamt, så att fantasin hänger med och kan fylla i det inte boken säger. Då kan man känna pulsen i Paris, händelserna, dofterna, och tankarna. Ett spännande inslag jag inte alltid faller för, men den här gången gjorde jag det.
Berättelsen utspelar sig i gränslandet mellan att vara barn och tonåring. Det barnsliga finns nära till hans, men samtidigt sökandet efter identitet och sexualitet. Ganska mycket kring det där med sexualitet. Det känns konstigt med tanke på målgruppen. Inte att prata om sexualitet, men sättet tjejerna gör det på (bland annat genom att ställa sig nakna på balkongen ovanför ett ställe med 50-åriga gubbar).
Det finns inslag av fin vänskap och vackra, parisiska illustrationer. Annars vet jag inte riktigt vad jag tänker. Boken känns lite som en idé, men inte riktigt en färdig bok. Jag är osäker i min bedömning...
Första meningen: Förklädet öppnar dörren till rummet och Lola och jag störtar in.
Antal sidor: 128
Förlag: Rabén & Sjögren, tack för recex!
Utgivningsår: 2015
Jag har nyss läst den här boken och håller med om att den är bäst om den läses långsamt. Illustrationerna gör mycket också!
SvaraRadera