Ett mord har begåtts i en lekpark en bit från den helt vanliga familjen bestående av prästen Adam, juristen Ulrika och 19-åriga Stella. När Stella häktas för mordet förändras allt och hela familjen. Hur kunde det bli såhär? Känner de verkligen varandra? Hur långt är de beredda att gå för att skydda sin familj?
Undertiteln "en roman om ett brott" gjorde att jag valde bort den här boken trots hajpen som följer den. Sedan valde min bokcirkel den, jag läste och insåg att den förtjänar sin hajp! Jag skulle hellre säga att det är en roman om relationer i krissituation. Brottet är centralt men tar inte det största fokuset. Istället följer vi Adam, Stella och Ulrika i varsin del av boken. Vi får olika sanningar och perspektiv och vacklar mellan trovärdighet och tillit. Vad var det egentligen som hände? Och framför allt, varför?
Edvardsson har gjort ett antal riktigt skickliga personporträtt och det är intressant att som läsare få bli överraskad, lurad och osäker kring sanningen. Andra halvan av Adams del blev lite seg men att byta perspektiv till Stella och sedan Ulrika, utan att återvända till tidigare omskrivna perspektiv, håller spänningen vid liv och gjorde boken svår att lägga ifrån sig. Jag fascineras samtidigt som det är obehagligt att ta sig an de tankar och funderingar karaktärerna har. Vad är rätt och fel? Vi tas långt ifrån svartvitt tänkande och jag är så tacksam att jag inte varit i en liknande situation själv.
Boken lämpade sig bra för bokcirkeldiskussion. Det finns ett antal riktigt intressanta karaktärer, händelser och perspektiv att diskutera. Dessutom går flera av temana att diskutera tills en blir tokig (eftersom rätt och fel blir diffust). Läsaren får en inblick i rättsväsendet vilket gör det extra spännande ur juristen Ulrikas perspektiv. Genom Stella får vi även ser hur vardagen i ett häkte kan se ut och det är hemskt och intressant. Om du inte läst En helt vanlig familj - gör det! Jag ser fram emot att läsa mer av Edvardsson.
Första meningen: Vi var en helt vanlig familj.
Antal sidor: 455
Förlag: Forum, 2018
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar