Biblioteksdöden

För någon vecka sedan hyllade jag biblioteken. I helgen läste jag om nedläggningshotade bibliotek. Varför är de nedläggningshotade? Varför vill någon ta bort den fria tillgången på böcker och läsning? Varför vill någon hindra de med begränsad ekonomi att läsa? Varför vill någon minska chanserna för bättre demokrati, läskunnighet, läsförståelse, källkritik, empati, kunskap, förståelse, fantasi och så vidare? Varför vill någon ta bort den största kulturinstitutionen vi har?

Ett antal författare och medlemmar i Sveriges författarförbund har skrivit en artikel i DN (som en tyvärr måste vara medlem för att kunna läsa) med protester kring nedläggningshoten. De har startat ett upprop och söker namnunderskrifter och skriver bland annat:

• Vi uppmanar den nya regeringen att göra bibliotekens framtid till en kulturpolitisk huvudfråga. Biblioteksdöden måste upphöra, folkbiblioteken rustas upp, det digitala nationalbiblioteket förverkligas och skolbiblioteken ges ett tydligt regelverk så att kommunerna inte kan smita från sitt ansvar.
• Vi uppmanar landets kommun­politiker att uppgradera bibliotekens betydelse för den lokala demokratin, läs- och litteraturfrämjandet, integrationen och kunskapsutvecklingen så att de kan delta som levande knutpunkter i det lokala, nationella och globala.
• Vi uppmanar alla landets invånare att tillsammans med Sveriges Författar­förbund slå vakt om biblioteken i en tid när angreppen mot det öppna samhället växer. För varje nedlagt bibliotek måste det öppnas minst ett nytt. Håll demokratin levande – utveckla biblioteken!

Bakom uppropet står Grethe Rottböll, Per Wirtén, Madeleine Hjort, Erik Andersson, Majgull Axelsson, Henrik Berggren, Sara Bergmark Elfgren, Sigrid Combüchen, Jan Guillou, Ola Larsmo, Jila Mossaed och Klas Östergren.